Konstnären Bengt Olsons samling av afrikansk konst möter ett märkligt verk i Rackstadmuseets samling.
Skulpturen som är gjord av Matts i Taserud är ett av många exempel på hur konstnärer funnit inspiration och nytänkande i den afrikanska kontinentens rika färg och formspråk under hela 1900-talet
När Kristinehamnsbördige konstnären Bengt Olson kom till Paris i början av 1950-talet, var intresset för den afrikanska konsten stort och man importerade allehanda verk från olika afrikanska länder.
Nu visas ett urval ur Bengt Olsons samling på Rackstadmuseet – masker, skulpturer och föremål som får möta ett par olika verk ur Rackstadmuseets samlingar – en skulptur och några ljusstakar av Matts Eriksson – Matts i Taserud.
Ja, de afrikanska influenserna nådde ända till Värmland…….
I Rackstadmuseets samlingar finns en märklig ljusstake tillverkad av Matts Eriksson. Det var två figurer sittande mittemot varandra med mycket avancerade håruppsättningar. Ovanpå figurerna fanns en platta med utrymme för två stearinljus. Under åren har ljusstaken förändrats och någon hade monterat dit två elektriska ljus och så såg den ut när den hamnade i samlingarna. Dessa elektriska ljus har nu tagits bort för att komma närmare originalet. Några nya fästen för stearinljus har inte satts dit.
Matts tillverkade flera sådana här ljusstakar men det är oklart hur många, troligen endast ett fåtal eftersom arbetet med figurerna är ovanligt avancerat och krävande. En av de ljusstakar vi funnit är daterad till 1940 och troligen påbörjades tillverkningen någon gång 1939- 1940, när den upphör är mera oklart.
Varför väljer vi då dateringen till åren kring skiftet mellan 1930-40 tal? Jo, vi antar att Matts kom i kontakt med den afrikanska konsten på sin studieresa till Paris som påbörjades 1939. Trocaderomuseet i Paris äger just den här typen av skulptur.
För den som är bevandrad i afrikansk konst är det självklart och uppenbart varifrån Matts hämtat inspiration till sin ljusstake. Formen är hämtad från Lubafolket i den Demokratiska Republiken Congo ofta förkortat DRC. Baluba är också en beteckning som förekommer på det här folket. Matts har inte bara inspirerats av formen utan faktiskt lånat den rakt av. Förlagan är ett vanligt förekommande huvudstöd som används för att vila huvudet på, och detta föremål har han med några enkla ändringar gjort om till en ljusstake.
Om Matts var bekant med användningsområdet för detta huvudstöd kan vi låta vara osagt men låt oss fördjupa oss något i föremålet.
Huvudstödet har uppkommit för att skydda den speciella frisyr som kvinnorna anlägger. Det är just en sådan frisyr som figuren till vänster på ljusstaken har. Frisyren går under beteckningen Cascade och är fortfarande populär hos Luba-Shankadi kvinnorna. Den är mycket avancerad att anlägga och kan ta upp till femtio timmar att får klar. Om man sedan skyddar den när man ligger ner så kan frisyren hålla i flera månader.
Men huvudstödet kan också ha en annan funktion och det är vid spådomar. På den del där man vilar sin nacke placeras en rektangulär form med ett snidat huvud mitt på. Det ser ut som någon slags spole och heter Katatola. Den som ska spås och spåmannen håller ett av sina fingrar på spolen som sedan ger ja eller nej-svar. Vid nej så rör sig spolen från vänster till höger och vid ja-svar rör den sig upp och ned. Någon sådan Katatola har inte Matts tillverkat utan här är det bara fråga om en ljusstake.
Matts Eriksson – Matts i Taserud (1905 – 1981)
Matts förknippas nog av Arvikapubliken och de som är intresserade av konsthantverk framförallt med sin ”Taserudsljusstake”. Den är naturligtvis fantastisk och unik i sitt slag, men han gjorde mycket annat också.
Hans föräldrar var skulptören Christian Eriksson och dennes fru Jeanne Tramcourt. Han föddes efter det att familjen bosatt sig i Stockholm.
Som tjugoåring reste han till Amerika. En vistelse som varade i sju år. 1931 återvände han till Arvika och började då som lärling hos bröderna Erikssons möbelsnickeri. Det var framför allt Mäster Karl bror till Christian, som tog sig an brorsonen. Matts fortsatte sedan sin utbildning vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter ett år hos Eric Grate. Emellan dessa studier gjorde Matts en studieresa till Paris. 1946 är han åter tillbaka i Arvika och möbelsnickeriet.
Förutom sin omtalade ”Taserudsljusstake”, kandelabrar och lampetter tillverkade han också både möbler och statyer. Ytterligare en Afrika inspiration finns i hans vackra rökbord med snidade elefanthuvuden. Vidare skapade han dopfunten i Stora Kils kyrka, krucifixet i Spånga kyrka och stolar till Prins Eugens Waldemarsudde.
Om konstnären och konstsamlaren Bengt Olson (f. 1930)
En av mest namnkunniga värmländska konstnärer heter Bengt Olson.
Han växte upp i Kristinehamn men kom tidigt att lämna Värmland för Frankrike och Paris.
Sin konstnärliga utbildning fick Bengt på Valands Konstskola i Göteborg under den färgstarke Endre Nemes ledning åren 1948-52. Det var i denna konstskolas regi som han fick första kontakten med Paris, genom en studieresa år 1951.
Att säga att han fascinerats av stadens puls och konstnärsliv är en underdrift. Han fullkomligt älskade staden och det pulserade kulturlivet!
Efter att ha växlat boende mellan Sverige och Frankrike bosatte han sig slutligen, i början av 60-talet, i Paris. Karriären tog nu riktigt fart och tio år senare, år 1970 fick han sitt första stora utsmyckningsuppdrag i Paris och sedan dess har han här varit en av de flitigast anlitade konstnärerna för just utsmyckning i det offentliga rummet.
I Sverige är hans goda konstnärsrykte huvudsakligen baserat på dessa framgångar medan han i Frankrike är mera känd för sitt stafflimåleri.
När Bengt bosatte sig i Paris var det inte bara de aktiva konstnärerna och det sjudande konstlivet som inspirerade honom. Här kom han tidig i kontakt med den afrikanska konsten genom de gallerier som specialiserat sig på just denna specifika konst.
Generellt fick samlandet av Afrikanska skulpturer och masker ett uppsving efter andra världskriget. Under kriget hade nazisterna effektivt stoppat samlandet och intresset för vad de ansåg vara ”primitiv konst utan värde, tillverkad av undermänniskor”.
Katalogen till deras stora utställning om ”Urartad konst” (1937) pryddes av en
afrika-inspirerad skulptur. Inne i katalogen fanns också bilder av afrikanska skulpturer som ”negativt” inverkat på europeiska konstnärer. Men under just efterkrigstiden kan man inte överskatta det inflytande det afrikanska formspråket fick på den moderna konsten.
Även här i Sverige väcktes intresset och även värmländska konstnärer kom i kontakt med den afrikanska konstens kraftkälla. Denna utställning baseras just på ett sådant inflytande hos Matts Eriksson här i Taserud, men också andra konstnärer som hör hemma här i landskapet såsom Jörgen Zetterqvist, Herman Reijers och Gunnar Larsson fördjupade sig i eller samlade på afrikanska skulpturer och masker.
Det specifika med Bengt Olsons samling är att föremålen är inköpta under en tid då handlarna ännu inte till fullo upptäckt vilken stor exportmarknad Europa var, vilket i sin tur ledde till en enorm nyproduktion.
Samling uppgår till ett hundratal objekt och vissa masker finns på Världskulturmuseet i Göteborg.Samtliga objekt är inköpta av etablerade konsthandlare i Frankrike och Belgien under 1950- och 60-talen. Det är således genuina masker och skulpturer vi har att beskåda. Vidare är samlingen specifik genom det personliga urval som Bengt själv står för. Det är ofta dramatiska masker med starka uttryck. De flesta objekten härstammar ifrån de västra delarna av Afrika. Det finns också en tyngdpunkt på visa särskilda folk som t ex Ibibio i Nigeria och deras hemliga sällskap. Rackstadmuseets utställningen visar ett mindre urval som vi ändå hoppas speglar samlingen på ett rättvist sätt.
Norra galleriet 22 september – 28 november 2018