Annie Johansson, Axel Lindegren, Kristine Thenman. Foto: Rackstadmuseet

En utställning om tid, form och samarbeten i Arvika från 1890 till idag.

Arvika kom att utvecklas på ett helt unikt sätt vid det förra sekelskiftet. Det inflytande som konstnärer och konsthantverkare fick påverkade inte bara det samhälle de själva verkade i utan kom att förändra bygdens identitet i grunden för många framtida generationer.

Arvika var den plats i Sverige där den brittiska arts and crafts-rörelsens idéer i störst utsträckning realiserades och fick stora konstnärliga, sociala och politiska konsekvenser. I England hade John Ruskin och William Morris inspirerat till nya ideal om en konst som hyllade hantverket, där konstnären skulle bli konsthantverkare och vice versa. Någon hierarki mellan konstarterna skulle inte finnas.
Kanske är det vad som ledde till att vi i Rackstadkolonin ser så många genreöverskridande samarbeten. Bröderna Erikssons möbelverkstad blev en sådan
mötesplats där hantverket mötte formgivning från både några av landets främsta arkitekter och ornamentering från flera av Rackstadmålarna. Petter Anderssons smedja på Myra låg inte långt ifrån möbelverkstaden och utbytet mellan dessa verkstäder var omfattande och kreativt, båda verkstäderna finns idag representerade på Nationalmuseum liksom en lång rad andra i kolonin. Ett annat exempel var de samarbeten mellan keramiker som pågick i verk- städerna runt Långvak och inte minst Arvika konsthantverk som grundades 1922 och än idag står som representant för den kollektivistiska anda som präglat Arvikas konst och kulturliv.
En av dess grundare; Maja Fjæstad, tycks ha känt och stöttat de flesta i kolonin. Hon hade stort inflytande i konstvärlden och många kontakter i hela landet. Trots detta valde hon ofta att istället för att lyfta fram sitt eget konstnärskap, bjuda in kamrater från Arvika och ge dem möjligheten att lyckas. Gemenskapen gällde inte bara på det professionella planet, festerna var många och man samlades gärna och hade stor social gemenskap. Haget och Christian Erikssons Oppstuhage, idag platsen för Rackstadmuseet, blev under många år samlingsplats för såväl undervisning och arbete som fest.
Det är omöjligt att räkna ut de effekter som Rackstadkolonin genererat men säkert finns det spår av dess anda i realiserandet av museer, musikfestivaler och mycket mer. I utställningen Det gemensamma får museets samlingar speglas i verk av några av vår tids konstnärer med anknytning i Arvika, det finns gemensamma mötespunkter långt över generationsgränserna men också en progression som ständigt pågår och håller konsten livskraftig.